Träningen har börjat
december 7th, 2011
Posted in Oj oj vad jag ska träna!! .. Snart i alla fall.
Först ska jag bara trappa upp min träning på ett lämpligt sätt.
Men det är egentligen inget jag vill göra så här i början av träningsperioden, då det är lätt för huvudet att träna, jag vill och är väldig motiverad. Men kroppen är inte riktigt lika med, den har anpassat sig till ett lite stillsammare liv.
Ett konstaterande: Jag simmade 400m på tid som första träningspass för att få ett katastrof värde.
4.59 blev tiden, 28 sekunder från personligt rekord.
Men jag är nöjd, det kändes bra och härifrån kan det bara bli bättre. Det som är bra med simning är att det är ganska skonsamt om man jämför med löpning. Jag tror inte ens att jag hade orkat mig igenom mina testrundor som jag har på löpningen.
Och ändå var det inte så länge sedan som jag var i mitt livs form, ca fem veckor bort bara. Det är faktiskt helt galet vad kroppen är bra på att anpassa sig. Den anpassar sig helt enkelt efter det jag utsätter den för. Nu har jag inte utsatt min kropp för vare sig simning, cykel eller löpning på en månad utan istället soffan, bilen & fika. Då blir det därefter, jag är i alla fall bättre på att köra bil, ligga i soffan och fika än vad jag var för fem veckor sedan. Alltid något 
Kroppen är underbar och mycket ärlig.
Men det som räknas för mig är vad jag utsätter min kropp för från nu och fram till sommaren.
Nu är bollen alltså i rullning mot säsongen 2012, nice!
Over and out/kj
Gratisidrott
Svensk idrott har under lång tid byggts upp på ideell basis. Det är ofta intresserade föräldrar som har varit tränare och ledare i föreningarna.
Detta har visserligen gjort att många har fått chansen till att idrotta, då det i sin tur inte har kostat så mycket att vara medlem i en förening..
Men det har kostat tid av många, dvs. de föräldrar som har varit de som har skjutsat barnen till matcher och tränat laget tre gånger i veckan!
Oftast är det också samma föräldrar som engagerar sig i barnens idrottande i de olika föreningarna, oberoende av vilken idrott vi pratar om.
Föräldrarna är ibland till och med kvar i föreningen längre än vad deras barn är, för att det inte finns någon annan som kan ta över eller vill ta över. Någon som känner igen detta?
Vilket engagemang har då tränaren till slut?
Hur mycket tid lägger tränaren på planering och utveckling då?
Var vill jag komma med detta?
Jo att barnen, och våra egna kroppar för den delen, är inget som man ska försumma.
Går man till en utbildad tandläkare eller till en smed när du har tandvärk?
Vill du att tränaren ska träna olympiska lyft med dina barn, utan vare sig utbildning eller erfarenhet?
Jag vill att det ska finnas utrymme till fler professionella tränare i Sverige, som dels kan hälsofostra unga, men också se till att vi får idrottsliga framgångar. Men vem utbildar sig flertalet år på högskolan för att jobba gratis?
Jag tror att det krävs en debatt kring detta, så att vi någon gång får till att det blir legitimt att ta betalt som tränare…
